PowerPoint-esitys

1

SOCIALISATION   Socialisationen ses som en
livslång process varigenom kunskap, normer,
värderingar, attityder, handlingsmönster, samt
antagandet av roller överförs till individer.
Människor blir genom denna livslånga process
införlivade i den sociala verklighet som för
tillfället råder i samhället. Socialisation sker
såväl medvetet som omedvetet. Den kan ses som en
dialektisk process mellan individen och
samhället, vilken genom hela livet lägger grunden
för individens utveckling, men också förändringar
i samhället. Individen är inte en passiv
mottagare av olika intryck och påverkan. Hon
spelar istället en aktiv roll i
socialisationsprocessen. Hon kan t o m förändra
sin omgivning. Socialisationen skall således å
ena sidan kunna överföra samhällets sociala
mönster och å andra sidan skall den ge
individerna möjligheter att varsebli och uttrycka
motsägelser och negativa delar av verkligheten
för att möjliggöra förändringar av den
samma.   Socialisationen är således den process
varigenom det hjälplösa barnet gradvis blir
medvetet och skaffar sig kunskaper och
färdigheter som passar in i den kultur där han
eller hon blivit född. Socialisationen innebär
inte någon kulturell programmering där barnen
passivt absorberar den påverkan de utsätts för.
Även ett nyfött barn har behov och ställer krav
som påverkar beteendet hos den eller dem som har
hand om barnet. Redan från första början är
barnet en aktiv varelse.   Socialisationen
kopplar samman olika generationer med varandra.
Ett barns födelse påverkar livet för dem som har
ansvar för barnets uppfostran, och de får genom
barnet lära sig helt nya saker. Föräldraskapet
knyter vanligtvis samman barnets och föräldrarnas
handlingar för hela livet. Äldre personer förblir
föräldrar, även när de får barnbarn, och
därigenom svetsas ytterligare en uppsättning
relationer mellan generationerna samman. Även om
den kulturella inlärningen är betydligt mer
intensiv under barndomen än längre fram,
fortsätter inlärningen och anpassningen under
hela livet (Giddens, 1998).
SOCIALISATION 1
2
Socialisation innebär alltså att ett samhälle
reproduceras genom att nya individer lär sig
samhällets "regler". Detta sker genom att olika
individer handlar olika utifrån sin sociala
status och bygger på så sätt upp den struktur på
vilken samhället vilar. Sättet på vilket
samhället förmedlar denna struktur och hur
samhället socialiserar in "nya" medlemmar håller
på att förändras. En stor del av
socialisationsprocessen sker genom vidare
förmedling av kulturen i ett samhälle, då denna i
mångt och mycket speglar samhället. På senare tid
har förmedlingen av kulturen övergått från
traditionell förmedling via tal och skrift, till
att nu alltmer tas över av elektroniska medier.
Detta innebär en omvandling i socialisations-proce
ssen från att ha varit helt beroende av en
mänsklig kontakt har en del av "ansvaret" förts
över på olika medier så som radio, TV och på
senare tid till viss del internet.    Socialisatio
nens olika nivåer och system   Man brukar skilja
på olika nivåer i socialisationen. Vad detta
handlar om är att studera hur olika slags
socialisationsagenter påverkar individen på olika
sätt. Dessutom kan man undersöka hur olika
socialisationsagenter påverkar och relaterar sig
till varandra sinsemellan och därmed försöka
förstå hur både direkt respektive indirekt
påverkan kan ske.   Enligt Cronlund (1996)
innebär primär socialisation den nära miljö där
t.ex. barnets känslomässiga, kognitiva och
sociala behov tillgodoses de första åren. Detta
sker framförallt genom familjen, men också genom
t.ex. daghemmen. Föräldrar och andra vuxna
överför värderingar, normer och beteendemönster
till barnet. Den primära socialisationen behöver
dock inte vara begränsad endast till de första
åren. Hela livet lever människor i primära
sammanhang, d.v.s. i nära relationer med andra
människor, vilka utövar en påverkan på individen.
Den sekundära socialisationen innebär att
individen tillägnar sig färdigheter och fungerar
i enlighet med samhällets allmänna normer och
värderingar. Här är t.ex. skolan en viktig
socialisationsagent. Även kamrater utgör en
viktig part på den sekundära socialisationsnivån.
Man kan också tala om en tertiär
socialisationsnivå. Här handlar det om hur
människor systematiskt påverkas av t.ex.
politiska partier, massmedia, reklam o.s.v. för
att införliva speciella värderingar.
SOCIALISATION 2
3
Ett annat sätt att dela in socialisationens olika
nivåer och hur de påverkar varandra och individen
är Bronfenbrenners utvecklingsekologiska teori.
Denna har fyra olika nivåer/ system mikro, meso,
exo och makro (Bronfenbrenner, 1989a ref. i
Miller, 1993).   Mikrosystemet handlar om
öga-mot-öga-miljöer där barnet möter människor
med speciella åsikter, temperament och
personligheter, t.ex. i hem, skola eller
kamratgrupp. Mesosystemet handlar sedan om ett
system av mikrosystem, d.v.s. de relationer och
kopplingar som finns mellan olika mikrosystem där
den aktuelle individen ingår. Vidare handlar
exosystemet om de relationer och kopplingar som
finns mellan flera olika miljöer, där individen
ingår i den ena men inte i den andra. Det kan
t.ex. handla om förälderns arbetsmiljö som
påverkar barnets hemmiljö och därmed barnet.
Exosystemet pekar alltså på relationer och
kopplingar från miljöer som påverkar individen
indirekt. Makrosystemet i sin tur handlar om
övergripande mönster av mikro- meso- och
exosystem i en given kultur, subkultur eller
annan vidare social kontext. Särskilt viktiga här
är trossystem, resurser, möjlighetsstrukturer
o.s.v. Det handlar kort sagt om en slags
kulturell blåkopia, som influerar föräldrar,
lärare och för barnet signifikanta andra att
medvetet eller omedvetet påverka barnet. Enligt
Bronfenbrenners utvecklingsekologiska modell
finns det tre byggstenar (1979 ref. i Lassbo,
1988), som är speciellt viktiga i barnets
utveckling. Dessa byggstenar, vilka främst är
aktuella på mikronivån, är aktiviteter,
relationer och roller. Den direkta
socialisationen sker genom att barnet deltar i
olika aktiviteter. Genom dessa påverkas barnet, i
interaktionen, av andras beteende. När flera
personer deltar i en aktivitet kan en relation
uppstå. I en relation, i en gemensam aktivitet,
uppstår ett tryck mot anpassning till varandras
beteende och tänkande. Ofta dominerar någon i
relationen t.ex. p.g.a. mer erfarenhet. Barnet
lär sig därigenom att delta i olika relationer
med skiftande maktbalans. Om det finns
gemensamma, positiva känslor i en relation och om
den är långvarig så förstärks utvecklingspotential
en. När det handlar om roller, rör det beteenden
som kan förväntas utifrån en given status,
position eller funktion. Det som är utvecklande
för barnet är s.k. rolltransitioner. Detta
handlar om situationer då personer byter roller,
t.ex. från barn till elev eller från elev till
kamrat. Barnet utvecklas genom sina
rolltransitioner vilket är ett resultat av att
det möter andra barn och vuxna som själva har
skilda roller.
SOCIALISATION 3
4
När det gäller mesosystemets relationer av olika
mikrosystem, så är det viktigt hur balansen
mellan dessa är. I olika mikrosystem lever
individen med olika aktiviteter, relationer och
roller. För att barnet ska utvecklas är det
därför viktigt att det finns en balans mellan
trygghet, förnyelse och variation mellan olika
miljöer. Det är t.ex. bra om det finns breda
kontaktytor mellan de olika miljöerna och att
rollförväntningarna är sådana att barnet känner
igen dem. Men det är också viktigt med variation
för att utvecklingen ska vara bra. Det kan t.ex.
handla om olika ålder, etniska-kulturella
skillnader, ideologiska olikheter, o.s.v.   När
man undersöker exosystemet är det viktigt att man
är ekologiskt valid. Man får inte alltför
lättvindigt dra kausala samband mellan effekter
från miljöer inom exosystemet och barnets
utveckling. Man måste först se hur exosystemet
påverkar mesossystemet och mikrosystemet.
Därefter kan man studera hur mikrosystemet
påverkar själva individen. En annan viktig aspekt
är också att de spår i ett barns utveckling som
en viss miljö inneburit, inte framträder och inte
heller kan studeras förrän det relateras till en
ny miljö. En trygg överbeskyddande miljö t.ex.
kan vara lätt att leva i men också ge dålig
förberedelse för andra mindre trevliga miljöer.
  Ett annat väl använt systemperspektiv är
Parsons strukturfunktionalism. I likhet med
Bronfenbrenners teori täcker strukturfunktionalism
en alla nivåer av socialisationen, från mikro
till makro (Lassbo, 1988). Men till skillnad från
Bronfenbrenner utgår Parson mer från
samhällsnivån än från individnivån. Parson menar
(i Cuff Payne, 1996) att man ska genomföra sin
analys utifrån samhället som ett socialt system,
där jämvikt och konsensus är det optimala.
Socialisation är tillsammans med social kontroll
processer som används för att uppnå detta
jämviktstillstånd. Individerna lär sig vad som
förväntas av dem i olika situationer. Man lär sig
sina respektive roller i systemet och
socialiseras utifrån de förväntningar som är
knutna till den aktuella rollen. Individen
övertar genom denna socialisation samhällets
värdesystem. I Parsons strukturfunktionalism har
föräldrarna en avgörande betydelse och deras
uppfostran av barnen har ett samhälleligt mål.
Det råder också ett nödvändigt samband mellan
individens personlighet och samhällets sociala
struktur när samhället befinner sig i ett
jämviktstillstånd.
SOCIALISATION 4
5
Referenser   Cronlund, K. (1996). "Utveckling,
livsvillkor och socialisation". Stockholm
Bonnier utbildning. Cuff, E. C. Payne, G. C.
F., red. (1996). "Samhällsvetenskapliga
perspektiv". Göteborg Bokförlaget
Korpen. Giddens, A. (1998). Sociologi. Lund
Studentlitteratur. Lassbo, G. (1988). "Mamma -
(pappa) - barn En utvecklingsekologisk studie av
socialisation i olika familjetyper". Göteborg
Acta Universitatis Gothoburgensis. Miller, P. H.
(1993). "Theories of Developmental Psychology".
New York W. H. Freeman and Company.   http//www.
blidsberg.com/stefan/soc-guil.htm        
SOCIALISATION 4