Hinduismen SODI I

1
Hinduismen SODI I

• Indiens religioner
• Hinduismen 1

2
Indiens religioner, allmänt

• Det finns en mångfald religioner och
  särriktningar i Indien som utvecklats under
  tusentals år.
• I nutid finns det tre stater på den indiska
  halvön, Indien, Pakistan och Bangla Desh.
• När Indien fick sin självständighet från det
  brittiska imperiet 1947 så delades området i två
  stater. Pakistan, uppdelat i Västpakistan och
  Östpakistan, och Indien. Pakistan konstituerades
  som en muslimsk stat medan Indien blev en sekulär
  stat där Hinduismen visserligen var den
  dominerande religionen, men det var inte
  statsreligion.

3
Indien forts.

• Därefter har det varit motsättningar mellan de
  två staterna och Bangla Desh frigjorde sig 1971
  från Pakistan. Kashmirfrågan, som gäller att
  Indien styr över den större delen av delstaten,
  men en majoritet av befolkningen är muslimer, har
  fortsatt att vara aktuell.
• Indiska religioner är hinduism, jainismen,
  buddhism, sikhism och de olika minoritetsfolkens
  stamreligioner.
• Förutom dessa inhemska indiska religioner finns i
  Indien islam, kristendomen, parsism (zoroastrism)
  och judendom. Islam och kristendomen har med
  tiden antagit en indisk identitet.

4
De indiska religionernas roller i dagens Indien.

• I dagens Indiska stat räknas 82,6 (1981) som
  anhängare av hinduismen.Det är ett mycket allmänt
  begrepp för de som är födda i Indien inom en
  hinduisk grupp och som lever efter vissa
  traditioner som räknas som hinduiska. Det finns
  en stor mängd olika hinduiska inriktningar, men
  bara en mindre del av hinduerna är organiserade i
  särskilda samfund.
• De flesta dyrkar en gud som den högsta gudomen i
  form av Vishnu, Shiva eller Gudinnan (shaktas).
  De flesta hinduer söker med gudarnas hjälp att
  uppnå lycka, välstånd och hälsa och tänker inte
  så mycket på den slutliga frälsningen från
  återfödelserna.
• Brahmankasten har den största auktoriteten i den
  vediska religiösa traditionen och förvaltar denna
  tradition som finns nerskriven på
  sanskrit,Indiens gamla heliga språk. De heliga
  männen (sadhu) har också stort inflytande på
  religionen och bildar olika lärocentra.

5
Islam

• Det beräknas finnas omkring 11,4 muslimer i
  Indien och är den största minoritetsgruppen.
  Tillsammans med muslimerna i Pakistan och Bangla
  Desh utgör de den största muslimska folkgruppen i
  världen. De allra flesta är sunnimuslimer.
• Islam etablerades mycket tidigt i Indien år 711
  genom erövringståg, men det dröjde till
  1100-talet innan de blev en politisk makt att
  räkna med i Indien. Mogulimperiet etablerades på
  1400-talet och Indien dominerades av muslimska
  riken fram till den engelska kolonisationen på
  1700/1800-talen.
• Ett språk på indo-arisk grund, urdu, etablerades
  med arabisk skrift.
• De sufiska ordnarna har också utbretts i Indien
  och kan ha en viss anknytning till hinduisk
  mystik.
• På 1900-talet etablerades en muslimsk politisk
  rörelse som ledde till etablerandet av den
  muslimska staten Pakistan.

6
Kristendomen i Indien

• Den syriska kyrkan etablerades i Kerala i
  sydvästra Indien mycket tidigt, enligt
  traditionen av aposteln Thomas.
• Från 1500-talet så etablerades den katolska
  kyrkan i Indien genom den portugisiska
  kolonisationen.
• Därefter har bedrivits kristen mission främst
  bland minoriteter och lågkastiga. Det har varit
  en möjlighet att konvertera till kristendomen för
  att undkomma kastsystemet.
• De kristna utgör ca 2,4 av befolkningen
  särskilt i söder och i Goa.

7
Sikhismen

• Sikherna är ca 2 av Indiens befolkning, men är
  i majoritet i Punjab i nordvästra Indien. Deras
  religiösa centrum är i Amritsar där det gyllene
  templet finns.
• Traditionellt är sikherna jordbrukare, men de har
  i senare tid i stor utsträckning fått anställning
  i armén.
• Sikhismen grundades av Guru Nanak på 1500-talet
  och har sitt ursprung i en typ av
  bhaktireligiositet som spreds av de Sants, som
  var en sorts hinduiska helgon.
• Sikherna är organiserade sedan 1699 i
  khalsa-orden och de manliga medlemmarna bär alla
  namnet Singh. De strävar efter en egen stat.
• 1984 blev det en konflikt kring deras tempel i
  Amritsar sopm stormades av indiska armén och en
  militant ledare dödades. Som en hämnd dödades
  Indira Gandhi följande år.

8
Buddhismen

• Buddhismen försvann från Indien omkring
  1200-talet. Den har sedan kommit tillbaka i liten
  utsträckning genom de s k Ambedkar-buddhisterna
  som uppkom genom en massomvändelse på 1950-talet.
  Ambedkar var missnöjd med kastsystemet och ville
  komma bort från det genom omvändelse till
  buddhismen för lågkastiga och kastlösa.
• De utgör knappast mer än 5 miljoner.
• Dessutom finns efter 1959 ca 200.000 tibetaner i
  Indien som är buddhister. I Ladakh i norra Indien
  finns också en gammal tibetansk buddhistisk
  befolkning.

9
Jainismen

• Jainisterna utgör idag ca 0,5 av befolkningen
  och finns främst i de västra delarna av Indien.
  De finns i motsats till buddhismen bara i Indien
  och har integrerats mycket i det hinduiska
  samhället. De hör framförallt till
  köpmannagrupper.
• Jainisternas traditionsbärare har munkarna och i
  en av traditionerna finns även nunnor.
• Jainismen är den mest konsekventa religionen i
  att tillämpa ahimsa, icke-våld, och de får inte
  döda levande varelser alls, inte ens insekter.

10
Parsismen

• Parserna kommer ursprungligen från Persien/Iran
  och förde med sig sin zoroastriska religion när
  de slog sig ner i västra Indien på 900-talet. De
  är ca 72.000
• De är starka i Bombay (Mumbai) och är ofta
  ekonomiskt framgångsrika företagare.
• De begraver sina döda i torn där de döda läggs
  och sedan kommer gamarna och tar reda på kroppen.
  De har också s k eldtempel där en eld alltid ska
  brinna. Det är en gammal tradition från
  Zarathustra i Persien där det fortfarande finns
  en minoritet av anhängare till den gamla persiska
  religionen.

11
Hinduismen 1

• Hinduismen finns främst i Indien, men är i nutid
  också utbredd i övriga världen genom
  minoritetsgrupper av indisk härkomst.
• Termen hinduism myntades efter 1700-talet av
  västerlänningar. Det kommer av begreppet hindu
  som används av muslimer i Mellanöstern om den
  indiska inhemska befolkningen. Den kommer också
  från namnet på floden Indus i västra Indien.
• Hinduismen som begrepp blir klarare om man
  använder ordet för den efter-vediska religionen i
  Indien
• Hinduismen har ingen stiftare och ingen helig
  skrift som är erkänd av alla.
• Vedaskrifternas och brahmanernas auktoritet,
  föreställningen om ett återfödelsernas kretslopp
  (samsara) och en moralisk orsakslag (karma) är i
  stor utsträckning gemensamma för hinduismen.

12
Forskningshistoria.

• Först under 1700/1800-talen efter den brittiska
  erövringen av Indien började en mer utvecklad
  forskning bedrivas rörande Indiens religioner.
  Man började kalla den indiska religiositeten för
  hinduism och vissa centrala sanskrittexter som
  Bhagavadgita översattes.
• Efter upptäckten av de fornindiska språken
  började man formulera teorierna om
  indo-europeiska språk och det språkliga och
  kanske kulturella samband som fann mellan Indien
  och Europa.
• Man översatte de äldsta vediska texterna och
  började få grepp om vad den indiska religionen
  handlade om.

13
Induskulturens religion

• På 1920-talet gjordes arkeologiska fynd i
  nordvästra Indien som tydde på att det för 5000
  år sedan funnits en utvecklad högkultur i
  Indusdalen. Man hade en utvecklad stadskultur med
  gatunät och vattenledningar.
• Man vet mycket lite om religionen, men man har
  hittat skulpturer som tyder på någon
  fruktbarhetskult med tonvikt på rituell renhet.
• Det finns också inskrifter på små sigillstenar
  men ingen har lyckats tyda skriften. Det finns
  bilder på dessa stenar som tyder på en gudafigur
  som liknar den sentida Shiva. Dessutom kan de
  tolkas som om man ägnade sig åt yoga

14
Vedisk religion.

• Omkring 1500-talet f.Kr. Så invaderades
  nordvästra Indien av stammar med ett
  indoeuropeiskt språk. De kallade sig arier (från
  sanskrit arya, ren, ädel).
• Dessa grupper skapade den litteratur som blev den
  äldsta religiösa litteraturen i Indien,
  Vedaböckerna. Det är en muntligt traderad
  rituallitteratur som kom att betraktas som evig
  och uppenbarad för visa män. Litteraturen kallas
  Shruti (det hörda) för att den var uppenbarad.
• De äldsta är Rigveda, Samaveda och Yajurveda.
  Texterna reglerar en offerkult där man offrade
  till gudarna, både av mat och djur. Offret
  genomfördes av en präst.
• I de senare s k brahmana-texterna blev
  kulthandlingarna själva det viktigaste. Offren
  hade en automatisk/teknisk effekt.

15
Forts. Vedisk religion

• I den yngsta delen av den vediska litteraturen,
  Upanishaderna uppkom ett mera filosofiskt
  spekulerande över hur världen ser ut.
• Kraften i de heliga offerformerna, brahman, fick
  en ny innebörd som den princip som ligger bakom
  allt i världen, all existens väsen.
• Den högsta sanningen realiseras genom
  korrespondensen och identiteten mellan brahman
  och den enskildes innersta väsen, atman
  (självet).
• Den vediska askesen utvecklades till systematiska
  fysiska och mentala övningar (yoga). Denna når
  sin kulmen i en meditativ trance där identiteten
  mellan atman och brahman förverkligas.
• Samtidigt förekommer också förutom denna
  opersonliga brahmanprincip en tanke på ett
  personligt högsta väsen som kunde tolkas som
  Shiva/Rudra och som dyrkas hängivet (bhakti).
• Reinkarnationsläran utvecklas också i
  Upanishaderna där själen (atman) återföds i
  enlighet med sin karma.

16
Den klassiska hinduismens framväxt.

• Omkring 500-talet f.Kr. omvandlades det indiska
  samhället. Den ekonomiska och politiska
  tyngdpunkten försköts till Gangesslätten där den
  gamla offerreligionen inte hade samma
  framträdande roll . Nya idéer växte fram och de
  mest framgångsrika var Jainismen och framförallt
  Buddhismen.
• Det växte också fram en ny typ av religion som
  blev den klassiska hinduismen som byggde på
  vedisk grund och erkände brahmanernas religiösa
  ledarskap men som ändå var annorlunda. En
  omfångsrik litteratur skapades.
• Ramayana och Mahabharata var berättande episka
  texter som kom till århundradena omkr. år 0. Den
  viktigaste texten i Mahabharata är Bhagavadgita
  som är en av grunderna i Krishna-dyrkan inom
  Vishnuismen. Dharmashastra-texten beskriver det
  socio-rituella normsystemet i Hinduismen.
  Vedanta-texterna viktiga i vishnuismen.

17
Världsbilden och gudsbilden

• Det hinduiska kosmos är enormt stort i både tid
  och rum. Världen har sin grund i och utgår från
  Gud och den högsta gudomen är i sig evig och
  oföränderlig.
• Den högsta gudomen har en absolut aspekt som kan
  identifieras med brahman och är då höjd över alla
  individuella egenskaper (nirguna).
• Men gudomen är också en personlig gud som är
  allsmäktig, allvetande etc. Denne gud
  identifieras vanligen med någon av gudarna
  Vishnu, Shiva eller Gudinnan.

18
Den kosmiska processen.

• Återfödelseförloppet (samsara) styrs av skiftande
  livsformer och själarna vandrar från existens
  till existens. Varje handling leder till ett
  resultat. Goda gärningar genererar punya,
  meriter, och onda gärningar leder till negativa
  upplevelser.
• Frigörelse från återfödelse förutsätter att slut
  på den karmiska processen som hålls igång av
  gärningarna. Denna frigörelse (moksha) är målet
  för alla hinduiska filosofiska och religiösa
  läroriktningar.
• Den kosmiska tiden är oerhört lång. En mahakalpa
  är ett liv för skaparguden Brahma. En liten del
  av denna tid är en kalpa och en ännu mindre del
  en yuga och vi lever i den sista tiden av
  kaliyuga när världen blir sämre. Men när en
  tidsperiod är slut kommer en ny världs skapelse
  och tiden tar aldrig slut.

19
Kosmografi och Vedanta

• I mitten av vår värld finns berget Meru och runt
  detta finns olika kontinenter. Dessutom finns
  många himlar och underjordiska straffriken och
  varelserna kan födas som gudar och himmelska
  väsen, naturandar och anfäder, djur och människor
  olika klasser av demoner och helvetesinvånare.
• Den högsta gudomen kan också manifestera sig på
  jorden som en avatar. Guden kan genom sin nåd
  (prasada) befria själarna från sin karma.
• När gudomens överpersonliga aspekt (brahman)
  betonas framstår kunskapen (jñana) som vägen
  till befrielse.
• Den främste företrädaren för denna inriktning är
  Shankara (700/800-t) hans filosofi är den mest
  kända grenen av Vedanta-filosofin och han hävdar
  med bestämdhet icke-dualismen (advaita) som
  hävdar att själen (atman) är identisk brahman
  (världssjälen).

20
Samhällsordning och ortodoxi (varnashramadharma).

• Hinduismen erkänner fyra olika legitima mål för
  människornas strävan i samhället sinnlig
  njutning (kama), makt- och-rikedom (artha),
  normuppfyllelse (dharma) och förlossning
  (moksha).
• Dharma betyder att leva enligt det ideala
  normsystemet i den hinduiska samhällsordningen.
  Regler för denna samhällsordning finns i
  Dharmashastra-texterna som representerar smriti
  (traditionen) som också uttrycks i Mahabharata
  och Puranatexterna.
• Varnashramadharma är ståndens,
  samhällsklassernas (varnas) och levnadsstadiernas
  (ashrama) ordning. Det är sammanfattningen av
  normsystemet dharma som genomsyrar hinduismen
  från omkring år 0.

21
Forts.

• De fyra varnas är kategorier för social
  klassificering och fungerar som ideologi för det
  indiska kastsamhället. Varje varna är en kategori
  av kaster (jati). De är brahmanerna (prästerna),
  kshatriyas (krigarna), vaishyas (köpmännen
  borgarna), shudra (tjänarna, bönderna).
• Dessutom finns de som står utanför
  varna-systemet, de kastlösa eller daliterna.
• Huvuddelen av regelsystemet för stånden (varnas)
  avser de manliga medlemmarna av de tre högsta,
  ariska stånden. De två gånger födda (dvija)
  eftersom de går igenom en initieringsrit
  (upananyana) där de föds på nytt och där de får
  rätt att studera Vedaböckerna.
• Den vediska ritualtraditionen har levt kvar i
  dessa riter.
• Smarta är det brahmangrupper som strikt lever
  efter normsystemet (smriti). De förknippas med
  icke-dualistiska Vedanta som grundades av
  filosofen Shankara.

22
Kulten.

• Förutom de gamla vediska riterna utvecklades nya
  kultformer inom hinduismen under århundradena e.
  Kr. I detta nya ritsystem.
• Puja är den kult som utvecklas under denna
  klassiska tid för hinduismen. Den utförs både i
  hemmet och i templen.
• Föremålet för pujan är vanligen en bild, en staty
  eller en annan materiell symbol för gudomens
  närvaro som Shivas lingam. Gudomens kraft är
  manifesterad i kultföremålet och det kan ha mer
  eller mindre av den rituella kraften.

23
Templet och pujan.

• Templet är gudomens boning och gudomen behandlas
  av prästerna som en levande person med kunglig
  ställning. Man väcker statyn på morgonen och den
  tvättas, kläs på, ges mat och dryck ger audiens
  etc. Kultfunktionärerna är gudomens tjänare.
• Vissa gudomligheter har förmåga att besätta
  kultdeltagarna och deras funktionärer kan vara
  besatthetsmedier.
• Templets viktigaste kultobjekt förvaras i
  templets innersta del och utanför finns
  pelarhallar och helgedomar för olika
  gudomligheter.
• När man besöker ett tempel hör det till att man
  går en kringvandring medsols runt templet. I
  templet så utförs ritualerna ofta i avskildhet av
  prästerna.

24
Puja

• Delar av pujan är de rituella formlerna (mantra)
  och speciella handställningar (mudra). Det kanske
  viktigaste mantrat är OM som utförs för att komma
  i kontakt med världssjälen, brahman. Ofta
  reciteras också en rad namn som hör till gudomen.
• För besökaren i templet finns några viktiga
  moment i kulten Skådandet (darshana), där
  gudomen tänks vara närvarande, t ex när man bär
  fram offret Frambärandet av mat, blommor,
  rökelse etc som offergåvor Delaktighet i
  gudens välsignelse genom en nådegåva som består
  av den mat som först offrats.
• Genom att ta emot rester av offret visar man sin
  underkastelse och delaktighet i gudomen.

25
Forts. Fester etc

• Man visar samma vördnad som för gudomen för den
  religiöse läraren (gurun) och för asketer och
  heliga män (sadhu).
• För bhaktianhängaren (den gudshängivne) är
  relationen till den andlige handledaren
  avgörande. Man får olika initiationsriter
  (diksha) av denne vilket leder till frälsning.
• De religiösa festerna är många och viktiga och
  firas vid olika tider av olika grupper. Speciellt
  stora är t ex Holifesten i norra Indien,
  Shivaratri-festen för shaivas.
• Man har också lokala fester i templen och för
  att beskydda byn.

26
Bhakti-religiositeten

• Det är att vara hängiven till och tjäna Gud. Man
  underkastar sig Gud och får som belöning nåd av
  guden och förlossning.
• Medlet för bhakti är pujan. Det traditionella
  norm-systemet underordnas gudskärleken. I
  Bhagavadgita bejakas normuppfyllelsen (dharma). I
  Bhakti-fromheten framträder gudens möjlighet att
  manifestera sig och visa sin nåd mot de fromma.
• Inom Vishnuismen är det framförallt Vishnus två
  avatarer Krishna och Rama som är föremål för
  bhakti-dyrkan.
• Inom Shivaismen var de viktigaste Shivadyrkan i
  Kashmir och Shaiva-siddhanta-skolan i Sydindien.

27
Forts. Bhakti

• Starkt känslomässiga former av bhakti uppkom i
  det tamiltalande Sydindien från 600-talet e.Kr.
  Framför allt gentemot guden Murugan (kallad
  Skandha i Nordindien) som är en av Shivas söner.
• I denna riktning finns en stark hymndiktning på
  tamil. Hymndiktarna betraktades som helgon som
  kallades alvar inom vishnuismen och nayanmar inom
  shivaismen.
• Inom vishnuismen ledde detta till vissa skolors
  bildande, särskilt Shrivaishnava-riktningen med
  filosofen Ramanuja (1017-1137).
• I motsats till monistiska läran hos Shankara
  (700-t) så företrädde den vishnuitiska teologen
  Madhva (1200-t) Dvaita-läran, dvs en dualism med
  absolut åtskillnad mellan Gud, själarna och
  materien.

28
Bhakti forts.

• Bhagavata-purana (800-t) blev den viktigaste
  texten när det gäller den bhaktifromhet som
  riktades mot Krishna. Sammankomster för att
  prisa Gud i sång blev ett viktigt inslag i
  bhakti-religiositeten från den tiden.
• Ramanujas filosofi blev mycket viktig för
  nordindiska gurus som Krishna Caitanya
  (1486-1533). Och även för Namdev och Ramananda på
  1300-talet.
• Sant-traditionen utvecklades av dessa lärda och
  det var en tradition som var i opposition mot
  ritualism och social hierarki. De hade en
  monoteistisk tro på Gud som allestädes närvarande
  utan form (nirguna-bhakti). Guru Nanak som
  grundade Sikhismen hörde till denna tradition.