Hinduismen 2

1
Hinduismen 2

• Vishnuismen
• Ca 70 av alla hinduer klassificerar sig som
  vishnuiter
• Man dyrkar Vishnu, Rama eller Krishna.
• tre huvudtraditioner kallar sig vaishnava
• - Vishnu från Vedatexterna,
• - Krishna i Mahabharata och
• Rama i Ramayana
• Alla tre gudarna kan tillbes som frälsare eller
  som den yttersta verkligheten
• - Vishnuismen baseras på att dyrkan av dessa
  gudar leder till tillvarons högsta mål och för
  detta används bhakti, tillbedjan och hängivelse
  åt en personlig gud.

2
Om guden Vishnu

• Vishnu finns i Veda-texterna men bara på några få
  ställen och han har ingen större betydelse.
• Visnus tre steg mätte upp universum. Hans tredje
  steg är på den andra sidan, i himmelen. Han
  deltar i kampen mot de ödeläggande krafterna i
  Rigveda som Indras medhjälpare.
• Han blir också en Fruktbarhetsgud
• Vishnu identifieras också med Offret och i en
  brahmana-text blir Vishnu till världens skapare.
• I Upanishaderna monoteistisk trend,
  Vishnu/Narayana står för den högsta guden och
  dessutom som den yttersta verkligheten brahman.

3
Vishnu i itihasa-purana Mahabharata, Ramayana
och Purana-texterna.

• Av dessa är Mahabharata den största och i alla
  tre skildras hur Vishnu tar mänsklig form
  (avatara) för att återupprätta ordningen
  (dharma).
• Vishnu är alltså den som upprätthåller världen
• Guds lek innebär att Gud/Vishnu inte är bunden
  som människorna utan helt fri att handla.
• Samkhya är ett av många filosofiska system inom
  hinduismen som innebär att människan kan frälsa
  sig själv genom kunskap om verklighetens sanna
  natur två principer - purusha (det oföränderliga
  självet) och prakriti (behoven, källa till all
  förändring)

4
-

• I Itihasa-texterna finns förutom vishnuismen
  shivaismen och shaktismen (gudinnetraditionen)
  beskrivna.
• Mahabharata är av encyklopedisk karaktär och
  kallas den femte Veda.
• Purana-texterna utgör mer än 1000 band och är
  senare.
• I dessa texter finns de stora berättelsen om
  Vishnu, hur han sänder en del av sig själv till
  jorden som Rama eller Krishna och han
  återupprättar dharma (världsordningen) och
  krossar de destruktiva krafterna.
• Vishnu är den yttersta verkligheten som
  regelbundet sänder sig själv till jorden till
  stöd för mänskligheten.

5
Grundaren av Samkhya, Kapila skulle ha varit en
avatara av Vishnu och det finns en teistisk
samkhya inom vishnuismen. Vishnu blir skaparen.

• Bhakti-traditionen
• Tidig bhakti inom vishnuismen
• Bhagavata-traditionen (100 f.v.t.) och
  Bhagavadgita (ca 200 f.v.t. 200 e.v.t.)
• Där förs tankarna fram om en personlig Gud
• Avatara är Guds (Vishnus) regelbundna nedstigning
  till jorden avatri (stiga ner)
• 4.7-8 i Bhagavadgita. Det finns en lista på
  10 avatarer. Den sista, Kalki, har inte kommit än.

6
Några av Vishnus avatarer

• Kurma (sköldpaddan) hjälpte gudarna och
  antigudarna (asura) när de kärnade det kosmiska
  havet då man framställde gudarnas
  odödlighetsdryck. Detta är motivet i Kumbha
  Mela-festivalen när gudarna tappade lite av
  drycken på fyra ställen och de orterna blev
  heliga.
• Rama dräpte demonen Ravana som hade kidnappat
  hans fru Sita och kröntes sen till kung i
  Ayodhya.
• Krishna dödade sin onde morbror.
• Buddha stoppade djuroffer.
• Kalki har ännu inte kommit. Det finns en
  Kalki-purana som berättar om denna kommande
  avatar. Begreppet Kalki har sedan använts i
  buddhismen i Kalachakra tantra som mytologiska
  kungar.

7
Senare Vishnudyrkan

• I Bhagavadgita uppenbarar sig Vishnu/Krishna/Hari
  för Arjuna i sin verkliga form. Den är mycket
  fruktansvärd och är en gud som inger fruktan. Det
  är lugnare att se gud som Krishna än i hans
  verkliga form. Denna uppenbarelse är för mycket
  för människorna.
• Föreställningen om Vishnus fyra vyuhaer
  (emanationer) uppkom i pañcaratra-rörelsen.
• Vaikhanasa är ett vishnuitiskt ritualistiskt
  lärosystem om Vishnus fem aspekter av hur han
  visar sig
• 1) den yttersta verkligheten (brahman) 2)
  emanationerna (vyuha), de är utstrålningar som
  både är en del av Vishnu och självständiga gudar.
• 3) nedstigningarna (avatara), 4) antaryamin
  (den inre övervakaren av alla)
• 5) i gudastatyerna där han verkligen tänks
  vara närvarande

8
Krishna

• Är den mest populära guden i Nordindien idag.
• Krishna dyker upp först i Mahabharata (300-t.
  f.v.t.)
• Tre nivåer i Krishna-mytologin a)Krishna Vasudeva
  b) Inkarnation av Vishnu, c) herden från
  Vrindavan, det olydiga barnet.
• a) Krishna Vasudeva.
• En tidig socialt konservativ form av bhakti.
  Det gäller att upprätthålla dharma i samhället.
• Budskapet bygger på läran om återfödelse och
  karma och läran om varnashramadharma man utför
  sina egna klassplikter för Krishnas skull vilket
  leder till frälsning.
• - Värnar om den vediska samhällsordningen. Det
  pågår en kamp mellan dharma och adharma och man
  ska göra sina plikter för Krishna och man kommer
  till honom.

9
Gopala Krishna.

• Krishna som herde är lekens (lila) herre och står
  över samhällets regler. Han stjäl offergåvor och
  älskar med gifta kvinnor. Han leker i skogarna
  runt Vrindavan som en evig yngling.
• Guds frihet och spontanitet kommer till uttryck
  i berättelserna om Krishna-barnet. Gud/Krishna
  tillhör inte den här världen och han är fri från
  dess konventioner. Krishna spelar flöjt och när
  musiken hörs lämnar alla sina sysslor.
• Krishnas kärlekslek i Vrindavan är ett centralt
  element i Krishna-tillbedjan. Det visar på
  förhållandet mellan gud och människorna som
  präglas av skratt och glädje.
• Tre Krishna-föreställningar är att han bryter mot
  dharma, är hjältemodig demon-dråpare och
  passionerad älskare.
• Radha är hans älskarinna och de har ett
  passionerat förhållande.

10
Rama

• Rama personifierar dharma, den rätta ordningen.
  Rama är den gode sonen, den gode maken och den
  goda människan i naturen.
• Ramayana av Valmiki (200 f.v.t.-100 e.v.t.) är
  den främsta källan om Rama. Han var son till
  kungen i Ayodhya, Dasharatha. Även Adhyatma
  Ramayana och Ramcaritmanas av Tulsidas
  (1500-tal.)
• Genom en bågskytteprestation gifte Rama sig med
  Sita, en manifestation av gudinnan Lakshmi. Sedan
  var de tvungna att gå i exil i skogen i 14 år.
  Sita rövades bort av demonen Ravana och hon
  befriades till slut med hjälp av apgeneralen
  Hanuman. Sedan blev Rama kung i Ayodhya. Sita
  fick dåligt rykte och förvisades till skogen och
  försvann till slut till gudinnan Lakshmi.
• Rama gör allt för den rätta dharma. Rama är en
  avatara. Hos Tulsidas är Rama till slut
  överstigande både saguna brahman och nirguna
  brahman som namnet Ram nam vilket är en symbol
  för det formlösa och kan betyda helt enkelt Gud i
  dagens Indien.

11
Skillnader mellan Rama och Krishna.

• Krishna är lekens herre och erotisk älskare,
  medan Rama är dharmas kung och lojal mot reglerna
  för familjeliv. Krishnas högsta väsen har form,
  medan Ramas saknar form.
• De två representerar hinduismens utveckling
  mellan de två linjerna dharma och bhakti. I
  Bhagavadgita upprätthåller Krishna dharma genom
  bhaktiyoga, medan senare blir bhakti
  allenarådande.
• Rama tillbeds i personlig form och även formlöst
  i nirguna-bhakti. Många Rama-anhängare önskar att
  bli återfödda på jorden för att Rama och Sita och
  vill inte slippa återfördelsen. Det är alltså
  inte alla hinduer som vill nå moksha, befrielse
  från återfödelse.
• Vid tillbedjan av Krishna firas Krishnas form och
  man söker en förening med guden där skillnaden
  mellan guden och själen består. Man är inte så
  intresserad av Guds formlösa aspekt, nirguna.
• I Caitanyas skola är inte Krishna en
  manifestation av brahman, utan brahman är en
  aspekt av Krishna som är den högsta guden.

12
Vishnuitisk bhakti

• Diktarhelgonen Centrum i Srirangam i Tamil
  Nadu, ett av hinduismens kärnområden
• I Nordindien finns bhakti med anknytning till
  Krishna och Rama. Tulsidas (1500-t) störst,
  Rama-anhängare
• Vishnuitisk Vedanta-teologi bygger på
  Upanishaderna och hinduismens ritualtraditioner
• Sampradaya är en religiös orden som går tillbaka
  på en grundare. Shri-vishnuismen är den starkaste.

13
Vishnuismen och Sankaras advaita-vedanta.

• Sankara (700-750 e.v.t.) Definierade den yttersta
  verkligheten som en absolut överensstämmelse
  mellan atman och brahman. Mångfald är en illusion
  som kommer från okunskap. Han grundade en
  munkorden. Hans lära var ytterligare en
  utveckling från Upanishaderna med den absoluta
  överensstämmelsen mellan atman och brahman
• Shankara kritiserade Samkhya som upphörde att
  vara vishnuismens filosofi till förmån för hans
  egen vedanta-filosofi.

14
Ramanuja (1000-t) och shri-vishnuismen

• Sri-vishnuismen är hinduismens största sampradaya
  teologin kallas visishtadvaita-vedanta som
  kommer från pañcaratra, sydindiska diktarhelgon
  och upanishadernas teologi.
• Ramanuja ville integrera vedanta med tillbedjan
  av en personlig Gud. Han ser världen som verklig
  den materiella principen (prakriti) och atman
  är verkliga.
• Världen är Guds kropp, en produkt av Guds lek
  (lila), och inte maya som Samkara hävdade.
• Vishnu (Narayana) är personlig och full av nåd,
  vilket leder till hängivenhet.

15
Ramanuja och efterföljare.

• Vi måste överlämna oss åt Vishnu och lita på hans
  nåd. Ramanuja kommenterar Bhagavadgita och
  predikar en bhakti-lära.
• På 1300-talet splittras Shri-vishnuismen i syd
  som betonar Vishnus nåd, och nord med betoning på
  ansträngning för att nå Vishnu.
• Poeten Madhva grundade dvaita-vedanta , en
  dualistisk vedanta, med betoning på ett
  personligt gudsförhållande

16
Caitanya (1486-1533)

• Caitanya grundade Gaudiya-vishnuismen, som
  accepterar tre principer brahman, självet och
  Bhagavan, vilken är Krishna, den som levde med
  gopierna. Det är viktigt med gemensam sång i
  hängivelse åt Krishna.
• Bhaktivedanta Prabhupada (d.1977) praktiserade
  Caitanyas läror och grundade ISKCON.
• De flesta hinduiska läror har alltså ett
  personligt gudsbegrepp och accepterar en skillnad
  mellan själen och Gud, alltså inte monism.

17
Shivaismen

• Ca 28 av hinduerna idag är shivaiter, inkl.
  dyrkan av hans maka Parvati och sönerna Skanda
  och Ganesha.
• Shivaismen är stark i Sydindien och områdena i
  norr vid Himalaya.
• Shiva är den store yogin och många av Indiens
  asketer och yogier är Shivaiter. Shiva förenar
  könsdualiteten och den kvinnliga kraften (Shakti)
  är en del av hans natur.
• Det finns två nivåer i filosofin kring Shiva
• - Paramashiva, den obegränsade och transcendente,
  som är sanningen om honom i absolut bemärkelse
  och
• - Shiva med form (saguna) som manifesterar sig i
  världen

18
Shivaismen 2

• Shiva är både den yttersta verkligheten (nirguna
  brahman) och en person som människor hänger sig
  åt i kärlek eller i extas.
• Shiva är både asket/yogin och äkta man med barn.
• Troligen tillbads Shiva redan i Induskulturen.
  Man har funnit linga eller fallosstenar i
  utgrävningar och det är den viktigaste
  fruktbarhetssymbolen för Shiva.
• Det finns också ett sigill med en Shivafigur
• Det kan också finnas ursprung i den dravidiska
  kulturen

19
Textkällorna till Shiva

• I Veda kallas Shiva för Rudra, som är jägare,
  stormen och förstörare och både farlig och
  vänlig.
• Shvetashvatara-upanishaden är huvudkälla till den
  tidiga Shiva. Där är Rudra/Shiva identifierad med
  brahman och är själva världsalltet
• Shiva finns också i Mahabharata, Ramayana och i
  Purana-texterna.
• - Myter om att Shiva högg huvudet av Ganesha och
  ersatte det med ett elefanthuvud. Han högg också
  huvudet av Brahma, som han måste göra botgöring
  för senare.
• - Shiva har också avatarer, en av dem som barn

20
Shivaitiska riktningar

• Pashupata-teologin (från 100-t. f.v.t.) baseras
  på underkastelse under Shiva man når moksha som
  förening med Shiva.
• Kapalika var en grupp av asketer som dyrkade
  Shivas skrämmande aspekt Bhairava
• Shaiva-siddhanta ( från 800-t.) har som huvudtema
  Guds nåd (prasada) och bhakti. Störst i
  sydindien. Sköter templen där.
• - tre eviga substanser Gud, själar och
  bindning till själa- vandring Shiva är aktiv,
  väcker upp själarna som blir Shiva.

21
Shivaismen forts.

• Kashmir-shivaismen (från 800-t.) en syntes av
  shivaism, advaita-vedanta och tantrismen ett
  monistiskt system. Abhinavagupta (900-t)
• Lingayat-shivaismen i Karnataka. En enda
  verklighet som är Shiva.
• Nath-yogierna hade betydelse för yoga och
  tantriska ritualer.

22
Shaktismen (senast från 600-t.)

• Utbredning ca 2 , särskilt i Bengalen och
  Assam.
• Gudinnan som Guds kvinnliga partner (shakti).
  Idén kan ha gamla rötter, eventuellt tillbaka
  till Induskulturen.
• Det fanns gudinnor i Rigveda, men de är alltid
  perifera i förhållande till gudarna.
• Shaktismen utvecklades i purana- och
  tantra-texterna
• Från Samkhya hämtades idéerna om den passiva
  själen och den aktiva materiella (kvinnliga)
  principen shakti som identifieras med prakriti
  (världens substans)
• I shivaismen är Shiva det omanifesterade
  (purusha) och Shakti det manifesterade (prakriti)
  Gudinnan är den högsta principen och Shiva
  hennes tillbedjare. Ibland är Shiva Gudinnans
  barn

23
Shaktismen forts.

• I Mahabharata och Ramayana finns berättelserna om
  Lakshmi och Sita, men de är beroende av manliga
  gudar.
• Floderna Ganges (Ganga) och Yamuna framträder som
  gudinnor. Ganga avbildas ofta i Shivas hår.
• Först i Purana-litteraturen framträder Gudinnan,
  ex. Devi-mahatmya (600-t.). Då blev
  gudinnetillbedjan en del av den brahmanska
  kärntraditionen. Gudinnan hyllas som den yttersta
  verkligheten som skapare och frälsare. Denna text
  innebar ett genombrott för gudinnetillbedjan i
  hinduismens historia
• Gudinnan Mahadevi (Den stora gudinnan) var den
  yttersta verkligheten, men också god, välvillig
  och den destruktiva kraften.

24
Shaktismen forts.

• Gudinnan är i kamp med demoner och vinner över
  dem. Flera av gudinnorna representerar en
  kvinnlig urprincip.
• I samkhya representerar ljus (sattva), energi
  (rajas) och mörker (tamas). På samma sätt har
  gudinnorna olika sidor av den ursprungliga
  kvinnliga prakriti som här uppfattas som en
  gudinna.
• När Gudinnan tänks vara den högsta gudomen får
  den materiella världen högre status. Saguna
  brahman (Gud med egenskaper) är feminin och
  nirguna brahman (Gud utan egenskaper) är
  maskulin. Följaktligen är den materiella världens
  skapelse, upprätthållande och förstörelse
  kvinnligt.
• Slutsatsen är att den manifesterade världen ges
  lika hög status som den omanifesterade. Därför
  kan tillbedjan till Gudinnan uppfattas som en
  tillbedjan av den manifesta världen.

25
Tantrismen

• Tantrismen framträdde från 500-talet och framåt
• Den finns över hela Indien och blev från
  1000-talet allmänt närvarande i hinduismen.
• Det finns även tantrisk buddhism från samma tid
• Tantra väv,
• Grundidé den yttersta verkligheten har en manlig
  och en kvinnlig sida. De två polerna ska förenas
  till en enhet. Föreningen mellan de två delarna
  av verkligheten är målet.

26
Den tantriska frälsningsvägen

• Tantrismen erbjuder nya metoder för att uppnå
  frälsningen sadhana
• Metodernas tillämpning kräver underkastelse under
  en guru, som är närmast gudomliggjord
• Kundalini-yoga bygger på den subtila kroppen, det
  finns 6 eller 7 cakraer eller energicentra i
  kroppen förbundna med ett stort antal kanaler
  kallade nadier
• - Gudinnan ligger i det nedersta cakrat och ska
  väckas till liv och stiga upp till hjässcakrat.
  Då har man nått frälsning, förening med Shiva.
  Atman är förenad med brahman.

27
Tantriska ritualer

• Nyasa att åkalla gudarna i det mikrokosmos av
  gudar som finns inne i människokroppen. Gudarna
  existerar också oberoende i makrokosmos.
  Tantrikern försöker förena de åtskilda prakriti
  och purusha.
• Mudra i symboliska handställningar får man
  tillgång till den kraft som är knuten till dessa.
• Mantra gudomliga ljudformer som är Shaktis
  ljudform. Den yttersta gudomliga principen är i
  sin oartikulerade form ljudet kallat
  shabdabrahman. Detta ursprungliga ljud blir mer
  och mer differentierat i fyra nivåer och på den
  fjärde blir shabdabrahman synlig i världen.

28
Tantrism forts

• Mandala eller yantra är ett symboliskt diagram.
• Det symboliska diagrammet shriyantra är den form
  shabdabrahman antar i skapelsens utveckling.
• Initiation är nödvändig för att få tillämpa de
  tantriska metoderna (sadhana).
• Tantriska läror är hemliga och lärs ut av gurun.
  De är också farliga då man kan tillämpa förbjudna
  handlingar som de fem mn.
• Lågkastiga och kvinnor kan utöva tantra.

29
Indisk filosofi

• Indisk filosofi har en stark tro på att man kan
  uppnå befrielse från återfödelse genom egen
  försorg.
• Den börjar med obehag. Man måste ta tag i den
  underliggande orsaken till obehaget som är falsk
  kunskap.
• Falsk kunskap (avidya) är att vi tänker på oss
  själva som kropp, känslor, tankar etc, men vi är,
  enligt samkhya, självet, purusha, som alltid är
  fritt.
• Filosofin räcker inte enbart för att nå
  frälsning, man behöver också olika ritualer,
  metoder, yoga etc.

30
Hinduismens filosofiska system

• Omkring år 0 börjar de klassiska tekniska
  hinduiska filosofisystemen att träda fram.
• samkhya skola som argumenterar för dualism
• Yoga skola för klassisk yoga
• Nyaya skola för logik
• vaisheshika skola för atomism
• purva-mimamsa skola för tolkning av de rituella
  Veda-texterna
• Vedanta skola för tolkning av Upanishaderna.

31
Filosofins texter

• Yogasutra av Patañjali. Den har mycket korta
  verser som måste förklaras av kommentarer varav
  vissa får status som de bästa.
• Vedanta-skolorna accepterar alla Upanishaderna,
  Bhagavadgita och Brahmasutra som bas.
  Brahmasutras huvudbudskap är att självet är en
  del av brahman, men inte identisk.
• Shankara grundade Vedanta-systemet
  advaita-vedanta som har som sin huvudtes att bara
  brahman verkligen existerar. Mångfalden är en
  illusion.

32
Samkhya

• Karakteriseras av en fundamental dualism mellan
  medvetandeprincipen (purusha) och den materiella
  principen (prakriti).
• Samkhya identifierar 25 fundamentala kategorier
  (tattvaer) som ska vara en karta över hur självet
  realiseras. De ska visa vägen till frälsning och
  förklara skapelsen. Principerna börjar med jorden
  (prithivi) och går över elementen och
  sinnesförmågorna till prakriti (den yttersta
  materiella principen) Purusha (självet) som är
  den högsta medvetandeprincipen.
• Dessa kategorier har tagits upp av de flesta
  hinduiska system och är den filosofiska grunden i
  dessa.

33
Samkhya forts

• De teistiska rörelserna Vishnuismen och
  Shivaismen måste när de tog upp samkhya-filosofin
  i sina läror lägga till en Gudsprincip ovanför
  Purusha. Där placerar man t ex Shiva som
  allsmäktig Gud och får då utrymme för en
  skapargud i systemet.
• Annars accepterar Samkhya bara tre medel för sann
  kunskap perception (drishta), slutledning
  (anumana) och pålitligt auktoritativt
  vittnesbörd.
• Slutledning (anumana) är det viktigaste medlet
  för sann kunskap. Världen har ett enda materiellt
  ursprung och allt hänger därför samman. Allt i
  världen utom Purusha har prakriti som sitt
  ursprung.
• Detta leder till att världen går att uppfatta.
  Men det måste finnas något subjekt som
  objektet/världen uppfattas av och det är purusha,
  medvetandet som är det enda som skiljer sig från
  prakriti (det materiella).

34
Samkhya forts.

• Det finns fem orsaker till att Prakriti är den
  yttersta principen 1) alla manifesta ting är
  begränsade och kan därför inte vara den yttersta
  orsaken 2) de måste ha en gemensam orsak
  eftersom de är homogena 3) manifesta ting kräver
  en verksam orsak som gör manifestationen möjlig
  4) manifesta ting är ombildningar som förutsätter
  en orsak som de är ombildningar av 5) orsak och
  verkan är identiska för manifestationen, verkan
  förutsätter därför en yttersta orsak.
• Purusha existerar därför att alla sammansatta
  ting existerar för något annat och det finns en
  tendens i all upplevelse att söka moksha
  (befrielse).
• Moksha uppnås genom en sann uppfattning av att
  självet och materien är helt skilda. Sinnet och
  kroppen är en del av materien och har inget med
  självet att göra.

35
Slutsatser om Samkhya.

• För att nå frälsningen är det inte tillräckligt
  att ha bara en intellektuell förståelse av
  sanningen. Det måste vara en direkt kunskap av
  att självet inte är kroppen sinnena etc.
• Alltså måste man ägna sig åt meditation för att
  uppnå befrielsen. Det är där som filosofin tar
  slut och man måste ägna sig åt andliga/kroppsliga
  övningar för att få en direktupplevelse av
  sanningen.
• Där kommer yoga in som en uppsättning av
  kroppsliga och andliga övningar som till slut kan
  leda till befrielse.